Var hos min sköterska i tisdags, och jag hade tappat ännu mer i vikt. Jag var ju rädd att jag gjort det i och med att jag legat sjuk, men det betyder också att vägen uppåt blir ännu längre.
Fick också besked om att min sjukskrivning blivit förlängd september ut, men för att få den förlängd ytterligare måste min viktkurva visa uppåt. Min läkare menar att det är för farligt att ligga kvar på vikten och vara så pass fysiskt aktiv som jag är, så går jag inte upp får jag försöka skaffa ett "vanligt" jobb. Hur det ska gå vet jag inte, känner ångest bara av att tänka på det. Minns mitt förra arbete, inom äldrevården, klarade inte av att äta ordentligt utan levde på knäckebröd. Gick mest runt och var svimfärdig hela tiden.
Samtidigt är det kanske denna sporren jag behöver för att gå upp?
Maten de senaste dagarna har iallfall gått helt okej! Har lagat mat både tisdag(kyckling med sötpotatischips och tzatziki) och onsdag (pasta med tonfisk och tomatsås). Igår åt jag och mamma ute då det var "tjejkväll" i Ängelholm. Blev en räksallad för min del, vilket egentligen är för lite men tyckte det var tillräckligt stor utmaning att äta ute.
Idag knackar kompensationstankarna på dörren. Fredag är lika med senare middag och ett glas vin till maten. Hur ska jag göra med kvällsfikan? Näringsdryck eller inte? Borde kunna ta det där glaset vin utan att tänka på det, men jag är inte där än....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar