Matdagbok 30/11

"Utmaning" i morse, istället för filmjölk så tog jag hälften naturell yoghurt och hälften vaniljyoghurt. Det var egentligen ingen big deal, bara mycket godare=) Så här har min dag sett ut:

Frukost
1.5dl yoghurt/vaniljyoghurt med kanel
1.5 macka typ lantbröd, osötat, 1 med ost, tomat och gurka, ½ med apelsinmarmelad
1 glas apelsinjuice
kaffe

Lunch
0.75 portion selleribiff med pasta och tomatsås
lite majs och gurka
bärsymfoni till efterrätt (några sura körsbär/jordgubbar/vinbär)
vatten
kaffe 

Mellis
Saffranspannkaka med blåbärssylt
i kopp kaffe

Middag
0.75 tonfisksallad med oliver
0.75 smörgås typ limpa med ost
1 kopp kaffe

Mellanmålet hade en patient bakat till oss, supergott va det. Dessutom mycket nyttigare och inte alls lika sött som risifrutti. Mer sådant! Tonfisksalladen var inte mycket att hurra för, skulle behövts lite matigare bröd för att vara mättande. Fick dessutom ingen dressing till. 

Förutom att äta har jag haft läkarsamtal. Han var förvånad att jag inte hade det tuffare såhär i början. Och det är kanske konstigt? Kommer kanske ett bakslag snart, men det ska jag klara. Min envishet har verkligen siktet inställt på att bli frisk, så det är bara att kämpa.

Hade en grym hemlängtan innan. Det har snöat lite här, och jag vill hem till vår öppna spis, tända massa ljus och krypa upp med en bok. Samtidigt är jag inte redo. Tanken att själv styra och planera mat är väldigt skrämmande, men det är lika bra att börja fundera och planera inför det. Hur ska jag få in all mat i mitt liv? Mellis i stallet, middag tidigare på kvällen, kanske tillsammans med mamma när hon kommer hem från jobb. Kvällsmål framför tvn. Ja, det löser sig nog. Jag ska dit först, och dit, det ska jag!

Sömn!

Morgontrötter=)

 

Efter att inte sovit på två nätter fick jag äntligen sova inatt, fick en atarax igår utöver sömntabletten och den gjorde susen=)

Igår var en helt ok dag faktiskt, pallade bara inte blogga. Maten äts upp, utan alltför mycket ångest faktiskt. Det jobbiga kommer emellan måltiderna, sitta still? Vill bara springa rundor. Jobba med kroppen, bygga muskler. Bli stark. Det känns som det har hänt så sjukt mycket på dessa få dagar jag varit här, äter mat, tycker till och med det är gott ibland, och vill äta mer mat! När kommer bakslaget? För jag misstänker att det inte kommer vara såhär lätt hela tiden. Aja, får väl ta det då, ska igenom detta, inte komma tillbaka hit 1, 2 eller 3 gånger bara för jag inte klarar av det hemma. Nej, jag ska bli frisk.

Sen undrar jag en sak. Risifrutti/Mannafrutti. Kan det verkligen ses som ett fullgott och vettigt mellanmål?

Jamenar, det är ju bara socker typ. Åt det för första gången igår, och efter halva mådde jag illa, tryckte i mig resten och hade ont i magen i en timme. Det måste väl finnas något hälsosammare att servera till mellanmål??? Förslag?

Matdagbok 28/11

Frukost
1.5dl fil med kanel, fick inga bär till idag
1.5 macka typ lantbröd, osötat, 1 med ost, tomat och gurka, ½ med apelsinmarmelad
1 glas apelsinjuice
kaffe

Lunch
0.75 portionsbit skaldjurspaj
vitkålssallad
lite bärkräm med mjölk
vatten
kaffe 

Mellis
I skiva kavring med philadefia, gurka och paprika
i kopp kaffe

Middag
0.75 prtion råkostsallad med bönor
riven rödbeta
0.75 smörgås typ limpa med ost
1 kopp kaffe

Hade en diskussion med personalen igår ang att äta något på kvällen utöver detta, vilket jag absolut inte får sålänge jag äter 75%. Tycker inte att detta är okej. Dom hindrar en anorektiker som vill äta att faktiskt göra det. Igår gällde det dessutom något så banalt som två skumtomtar. Men nej, det får jag inte. Lyckades iallafall tjata mig till att få dricka en kopp honungsvatten med mjölk i till kvällsfikat. Var inte hungrig igår, blev mätt på gröten och ostbullen, men idag känner jag mig inte alls mätt på salladen. Åhh vad jobbigt detta är, varför får jag inte äta, när jag faktiskt vill??? Det hade räckt med en frukt eller ett knäckebröd innan jag går och lägger mig, bara något lätt.
Ska försöka prata med nattsköterskan ikväll. Vill inte lägga mig med kurrande mage....

Har för övrigt haft besök idag av Emma!! Var mysigt att träffa henne igen, hon kom efter lunch och stannade så hon följde med på utevistelsen kl 2. Väldigt skönt avbrott i tristessen.

Har pratat med mamma också idag, tydligen lever hästarna rövare i boxarna där hemma. Stackare, hon har det nog inte lätt. Hoppas hon kommer ner snart, skulle vilja ha lite julpynt och så, göra det lite hemtrevligt här=)

Nu ska jag hoppa i duschen, vänta på nästa rökpaus, och sen invänta kvällsmålet (houngsvatten med andra ord, grr)...

Det kryper

Kan inte vara still... 

Kryper i hela kroppen...

Försökte läsa, men kan inte koncentrera mig...

Vill ut och gå, springa, göra av med energi (som jag inte har)...

Men röra på mig...

Kan det inte finnas en lätt väg ut ur detta?

Jag e trött, fryser och mina händer är mörkblå...

Låt mig bli frisk...

Matdagbok 27/11

Tänkte börja skriva ner vad jag äter här under dagarna, tänkte att det kan hjälpa mig när jag kommer hem så småningom. Något att titta tillbaka till och jämföra med. Just nu äter jag bara 75% portioner, men på måndag ska jag upp på 100%. Känns faktiskt okej att äta, det jobbiga är att inte få träna. Men kroppen är inte ifatt, fortfarande trött, både psykiskt och fysiskt. Vill vara stark igen, kunna rida. Orka leva.

Frukost: 
1,5 dl fil med lite bär och kanel
1,5 skiva bröd, typ surdegslimpa, osötad, en med apelsinmarmelad och ½ med ost, tomat, gurka
1 glas apelsinjuice
1 kopp svart kaffe

Lunch:
1,5 rödbetsbiff
0,75 portion ris 
några böner
lite råkostsallad
2 halvor inlagda aprikoser
1 kopp svart kaffe med en skvätt mjölk

So far alltså, vet inte vad det blir till mellanmål, men uppdaterar senare.
Negativt är påläggsutbudet. Hade gärna ätit kalkon på mackorna, men finns bara skinka=( undrar om kan få ta hit egen, kanske ska kolla det. 

Har fått vara ute en kvart också idag, gick en promenad i parken med några av de andra plus en skötare. Skönt med lite luft. Har ju dessutom "fördelen" att jag röker, så sju gånger om dagen blir det lite omväxling!


 

Ris, bönor, tzatziki...

Åt jag till lunch idag.... Har inte ätit ris på flera år...
Jag mår fortfarande illa, trots att jag bara behöver äta 75% portioner nu i början.
Fick ner allt, men oj vad det tog emot.
Det har fortfarande inte sjunkit in att jag ska bo här.
Fängelse...
Men som en ur personalen sa, det är för min skull.
Måste tänka så, jag ska bli frisk.
Det är bara att tugga och svälja.
Inte tänka på magen som sväller, musklerna som gömmas under fett.
Jag kan bygga upp mig själv igen när jag är frisk.
Då kan jag få tillbaka min kondition, ork och styrka.
Måste tänka så, annars går jag under.

På väg...

Första blogginlägget från mobilen. Sitter i bilen på väg ner till Lund och försöker tänka på allt annat. Ska försöka lägga upp bild på lussekattsbaket igår. Fina blev dom:) nästa gång jag e hemma kanske jag har kommit så långt att jag kan smaka en!

Det gick att lägga upp bild:) jag lär mig! Den andra bilden är på sista middagen hemma, varm macka med kalkon senap tomat o parmesan. Min stora sallad fick inte plats på bild:)

Borde packa...

Orkar inte...
Vill inte...
Åhh, varför? Vill stanna här hemma...
Orkar inte skriva om det bara...

Vi bakar lussekatter, har ridit idag, gått i skogen med hundarna, försökt skingra tankarna...

Nej, packa... Måste...

Igår var det nära en riktig ångestattack... Det börjar sakta sjunka in att jag inte kommer vara hemma från och med måndag. Tur att jag har attarax hemma att ta i nödfall. 
Försöker skjuta på tanken att vara "inlåst", inte få göra som jag vill, inte få äta som jag vill, bara få röka på utsatta tider, inte få sova i min egen säng, dela rum med någon annan, ett liv utan hästarna och hundarna, inget kortspelande med mamma om kvällarna, inte dricka vin till maten. Listan kan göras lång, och jag vill inte inse det, tillåter det inte att sjunka in. Som sagt, då kommer ångesten och det känns som om jag bokstavligen ska gå sönder inombords.
Idag har jag lyckats genom att rida hästarna(skit samma om jag får ont, kommer ändå vila från o med måndag) och sen har jag shoppat lite kläder med underbara Tilda! Ikväll får jag väl börja packa lite, usch, JAG VILL INTE...

Inläggning

Jag dör....
Orkar inte tänka på det bara, men på måndag kommer jag läggas in i Lund för behandling mot min anorexi. Dagvård var jag inte ens i närheten av att kunna få, har alldeles för lågt bmi.
Får gå ut 15min om dagen, delar rum med någon annan, och detta kommer ta månader... 
Det har liksom inte sjunkit in, då bryter jag ihop, och det orkar jag inte. 
Allt är överväldigande, någonstans finns den starka friska jag som vill börja kränga mat för att åtminstone komma upp i ett bmi på 16 så jag får helgpermission. Men när jag räknade ut att då kommer jag upp i en vikt på 49,5 kg så insåg jag också hur svårt det kommer bli. Så mycket har jag inte vägt på länge, och det är nästan 4 kg dit... 
Orkar inte..........

Nervös...

Idag är det dags, första läkarbesöket i Lund. Många delade känslor, vill få hjälp så jag kan bli frisk, men ändå inte. Rädd för vad det kommer innebära, rädd för att äta. 
Någon som varit inlagd där som vill berätta?
Åhh, kryper ner under täcket igen och låtsas att jag inte finns...

Aj aj aj

Hade ont och var helt utmattad redan när jag vaknade imorse.
Mockningen tog längre tid än vanligt.
Gick ut med hunden efter frukost, trodde inte jag skulle komma hem.
Benen värkte.
Hjärtat slog för fort.
Jag var rädd.
Lite bättre nu, men fortfarande ganska matt.
Varför? 
Hjälp mig....

Tristess och tvång

Varit hemma hela dagen, bilen är sönder och mamma åkte tidigt i morse.
Har varit riktigt ruggigt väder, så jag kände inte för att rida.
Vad gör jag då? 
Borde tagit det lugnt, ont i hela kroppen. Men nej då, hundarna var hemma så jag tog ut dom på varsin 45min runda. Sedan rensade jag stuprännorna, fyllde väggropar med singel, och målade brädor. Allt detta innan lunch... 
Då var jag svimfärdig...
Lunchen bestod av den vanliga miniyoghurten och lite müsli...

Efter lunch var det bakning och plocka upp lite tvätt som stod på schemat. Gjorde cupcakes till mormor som hon ska ta med till sin knypplingskurs. Måste säga att jag blev rätt nöjd med resultatet=) Gav mig på projekt Jitterbuggare (mördegskakor med maräng) också, men dom blev inte lika bra...

 

En vacker dag ska jag våga smaka....

 

Kunde inte låta bli...

Skulle inte rida idag, var ganska trött efter att ha ridit igår... Men solen sken och det var alldeles vindstilla så jag kunde inte låta bli. Tog det ganska lugnt, orkade inte så mycket mer än skritt och lite trav. Men jag fick ut båda två=) Har dessutom var en långrunda på stranden med hundarna, städat och handlat mat. Kanske blivit lite för mycket idag känner jag nu, men det har känts bra, ingen stress över att jag måste träna mer. Har varit lite rädd att träningscykeln skulle kalla på mig nu när jag är själv på dagarna, och visst den skrek efter mig, men nej... Inte börja igen... Då går jag under...

Nu sitter jag i favoritfåtöljen och bloggar med en kopp äppelte blandad med fun light appear, supergott=)

Hjälp

Trodde inte det kunde gå mer, men jag hade gått ner ännu mer när jag ställde mig på vågen innan. 45,2
Brukar försöka att undvika att väga mig, vet om vilken ångest jag får om jag gått upp, men nu är det tvärtom. Och jag är rädd. Rädd för var jag är påväg, rädd för att trilla ihop.
Vet att jag kommer få hjälp snart, men klarar jag av att ta emot den?
Eller har anorexin ett för starkt grepp om mig?

Lördag

Har blivit en ganska lugn dag idag, hade ett riktigt sammanbrott igår kväll eftersom jag knappt kunde gå.
Var både ute och gick, red båda hästarna, städade bilen, bakade och handlade mat. Efter det var mina knän helt slut och jag fick hasa mig fram. För första gången insåg jag på allvar att jag kan sluta i rullstol om jag inte lugnar ner mig nu när jag är så skör. Det ledde till att jag bröt ihop totalt när jag gav hästarna kvällsmat... 

Idag blev det därför ingen ridning. Var ute i skogen på en 40min runda i morse med Lia innan hon åkte hem. Sen var jag och mamma och shoppade lite fint till hemmet=) Lite ljus och filtar och så! 
Hade egentligen inte tänkt göra så mycket mer, men klämde in en 40min promenad till med vår andra hund innan det blev mörkt. Hmm, vettigt? Kanske inte, men jag har ändå inte så ont i benen idag. Undrar hur mycket minus jag ligger på, åt en macka med lätta och kalkon imorse, till lunch 2,5dl miniyoghurt, 100g hallon och 10g musli. Ikväll blir det sallad med lite kyckling och 1,5 macka med lätta. Ätit några skumtomtar också mellan varven, smått beroendeframkallande. Kommer nog bli något glas vin ikväll också. Lite drygt 1000 kcal kanske? 

Jag inser ju att detta inte är hållbart, men kan inte förmå mig att ändra mitt beteende. Behöver hjälp... Men det skrämmer mig, kan inte föreställa mig att tvingas äta normalt, och är rädd att jag kommer fuska och trixa. Man har ju lärt sig dom flesta knepen genom åren. Men jag vill ju bli frisk...

Vad ni än gör, svält er inte!

Vad är det för fel på sjukvården???

Satt hela dagen på akuten igår, bara för att åka hem igen utan att ha fått ut ett skit av det...

Det började på morgonen, mamma var i kontakt med ätstörningscentrat i Lund (där jag fått tid nästa vecka). Dom tyckte jag skulle åka in akut igen och lägga in mig på medicinakuten eftersom mitt bmi är så lågt. Det tyckte dom även i torsdags när jag var på psykakuten, att jag skulle läggas in på medicin för att få näring. 
Iallafall lyckades mamma och Lia övertala mig att åka in. Idag ångrar jag det bittert, waste of time... Det började bra, en supertrevlig manlig sjuksköterska tog hand om mig och kollade puls och blodtryck. Inget alarmerande där... Sen fick vi vänta, vänta och vänta... Klockan tre kom äntligen läkaren för undersökning. Konstigare människa har jag nog aldrig varit med om. Hon undersökte mig lite snabbt, frågade:

- Har du ätit något.  
- Ja, en macka till frukost. 
- Bra.

Hur kan det vara bra att en klart undernärd person bara ätit en macka till frukost klockan 3 på eftermiddagen, och inte har en möjlighet att köpa något för hon är fast i ett undersökningsrum? Så långt tänkte hon inte... Nästa grej:

- Har du några sår?
- Va?
- Har du några på kroppen?
- Eh, nej.
- Får jag känna?
- Ehhh, ja visst.

Varvid hon drar upp mina byxor och känner på mina vader. What? Fattade ingenting. Sedan frågade den dumma kossan mig om jag var deprimerad? Ah fan, nej jag är världens lyckligaste. Är inte alla anorektiker det? Sedan gick hon och efter en halvtimme kom två sköterskor (jättegoa) och tog blodprov. Halv fem kom läkaren äntligen tillbaka, mina prover var "okej". Jaha, och nu då? Eftersom ingen medicinsk grund fanns för att lägga in min, skickade hon mig till psykakuten trots mina protester, både där och i Lund hade dom ju sagt att jag skulle läggas in på medicin. På psyk stötte jag på nästa muppläkare efter ännu mer väntan. Han förstod inte riktigt varför jag blev skickad dit, sedan började han prata om stenåldersdieten. Jag berättade innan att jag åt mest mackor och grönsaker, då sa han att om man höll sig utan att äta mjölk och spannmål fick man inte i sig så mycket kalorier. Han förespråkade verkligen för den dieten och tipsade mig om en bok att läsa. Bara jag som tycker det är sjukt stört att prata om dieter med en anorektiker?????
Det hela slutade med att jag inte la in mig, och ringde mamma så hon fick komma och hämta mig. Hon var fly förbannad och skällde ut två överläkare på medicin, utan resultat. 
Så nu är jag hemma... Och det är gudaskönt!

Haft en ganska bra dag!!

Promenad på stranden i morse med Lia och hundarna, ett snabbesök hos mormor och morfar för att lämna lite hembakade kakor och bullar, sedan har jag ridit underbara Ghana! Lia longerade Bonne, som hade lite överskottsenergi=) Bockade som en galning, så jag är glad att jag inte satt på. Har dessutom städat och gått på stan en sväng. Med andra ord, alldeles för mycket motion idag. Det känns nu, hela kroppen värker. Men jag är gladare än vad jag varit på länge=)

Finaste Ghana och Bonne=)

Igår var det nära

Bröt ihop totalt igår kväll.
Ville inte mer.
Lät anorexin ta över.
Tårarna rann, ångest, ångest och ännu mer ångest.
Orkade inte kämpa emot, ville bara flyta bort.
Viktlös.
Kunde lagt in mig själv, det va nära, jag vill ju inte mer, orkar inte mer.
Hon blev för stark.

Ändå sitter jag här hemma framför datorn, med frukost som ska ätas.
Tack vare Lia... Fina underbar du!
Igår fick hon mig att se vem JAG ÄR. Och vem jag INTE ÄR.

JAG ÄR stark, envis, förbannat duktig på att rida.
JAG ÄR sickan, hon med alla ideer, hon som hela tiden vill hitta på saker.
JAG ÄR hon som förra vintern körde 20 skottkärror med betong till grannen varje dag för att vi skulle komma någonstans med stallrenoveringen. Och det var dessutom jag som stod med bilmaskinen och luckrade upp all betong.
JAG ÄR snäll, hjälper alltid andra, ställer alltid upp.
JAG ÄR omtyckt av många, kaxig men full av humor.

Det är jag, det är hon jag vill vara.
Detta är inte jag, inte denna sorgliga varelse som nästan svimmar av att gå och titta på kläder, som inte ens orkar byta täcke på hästarna för de väger för mycket.
Som är lättirriterad, trött, apatisk, svag, deprimerad, full av ångest.
DET ÄR INTE JAG!

Idag ska jag komma ihåg det, jag måste, jag vill. Blir jag lite starkare ska vi åka till skogen med hästarna imorgon. Åh jag vill! Måste bara bli lite starkare, det ska gå!

Min frukosttallrik, Macka med kalkon och massa tomat och gurka!

Frukost...

Både igår och idag har jag inte velat äta, blir bara äcklad så fort jag ser maten framför mig...
Min gigantiska frukostmacka är förminskad till en och en halv liten tunn macka med ett tunt lager smör och kalkon. Och inte ens det vill jag äta, men jag ska... Måste....

Lia kom igår=) Tyvärr var jag ganska off och inte så social, satt mest och lyssna när hon pratade med mamma om vad som hänt här sedan sist hon var nere i somras. Skulle laga svampsoppa till middag, men jag får ångest så fort jag inte får äta min sallad på kvällen. Det slutade med att vi stekte svamp och lök, Lia gjorde grillad svampmacka och jag la lite svamp på salladen och åt en liten macka till det.

Hoppas på att hitta på något kul idag, något som får mig lite gladare.. Skriver kanske senare igen...

Puss

Aktiv vila

Försökt hålla igång lite lagom idag. När jag vaknade imorse hade jag ont i kroppen igen, och magen har varit i uppror hela natten så jag fick inte mycket sömn. Ingen bra start på dagen med andra ord. Vi hade bestämt att vi skulle ner till stranden idag oxå, för att sedan åka hem till mormor och morfar och gratulera honom på fars dag. Hade inte lust till någonting, men bara att bita ihop. Fröken anorexi krävde en promenad...

Resten av dagen har jag mest bakat, och fixat lite i trädgården. Kastade uttorkade tomatplantor och fyllde igen väggropar med singel. Det sista tog musten ur mig innan vi var klara, åh vad jag saknar min kraft. Ändå gör jag inget för att få tillbaka den. Smusslade undan en bit macka imorse, petade bort det mesta av muslin i middags, vad håller jag på med egentligen? Vägde mig dessutom igår kväll, och det var inte kul. Har ett bmi under 15, vilket min sämre hälft tycker är jättebra, och vill ner mer... Jag är mer skeptisk för att uttrycka det milt... Vill inte falla djupare ner i detta nu, och hoppas på hjälp fort! Kanske det kan bli lite lättare att kämpa när Lia kommer imorgon. Hon är som en lillasyster till mig, och hon har själv varit sjuk så hon vet vad jag igenom.

Här kommer en bild på min gigantsallad som jag äter varje kväll med 1 och en halv smörgås. Trycker dessutom ihop salladen så det ska få plats som mycket som möjligt.

En del av dagens bakorgie

Sluta för idag, ska gå och bädda rent sängen och sen ta en varm duscha=)

Varför?

Varför gör jag så här mot mig själv?
Dagen har resulterat i att jag går runt i ett svimfärdigt töcken, och är alldeles skakig kroppen.

Det började väl okej med en nästan timmeslång promenad på stranden, gick inte så fort, men det kändes okej i kroppen. Kan bero på smärttabletten jag tog innan vi åkte, men hellre det än att ha ont.
Efteråt var jag helt slut, men jag hade ju lovat mamma att vi skulle gå på stan och köpa presenter och titta lite, bara att bita ihop. Var inte så farligt som jag befarat, inte mycket folk ute som jag känner, iallafall inte vad jag kunde se när jag gick med blicken i marken för det mesta. Fick köpt det vi skulle, och tog en god kopp kaffe på Piece of Cake! Hittade faktiskt en snygg festtröja som, trots att den är lite genomskinlig, döljer alla benen ganska bra.

Behövs ett linne under, men visst va den snygg?

This is me, then...

När vi kom hem var klockan nästan två och dags för lunch. La upp samma mängd yoghurt och hallon som igår, plus lite musli motsvarande mandlarna jag hade till igår. Tyckte inte det borde vara några problem, hade ju trots allt hållt igång hela dagen och var hungrig.Halvvägs började hjärnan spöka med mig, och hälften av det som var kvar åkte i soptunnan. Varför??????? Hur korkad får man bli? Nu fick jag dessutom den briljanta iden att jag skulle rida, bara lite, typ skritta en runda. Mamma såg skeptiskt på mig, men jag lovade att jag orkade. Efter en kvart gav jag upp, hade provat trava och galoppera lite, men var alldeles skakig i hela kroppen. Gråtfärdig hoppade jag av och gick in. Det gör så ont i mig att jag plågar mig själv till den gränsen att jag inte klarar av att rida ens lite, jag som egentligen skulle varit och tävlat igår, jag som för bara två veckor sedan äntligen  lyckades sätta första  nollan på Bonne i 1.20. Varför?????

Tror ni sen att jag satte mig och vilade? Nejdå, nu ska det bakas. INte så jätteansträngande, och jag älskar att baka, men min kropp hade nog hellre sett att jag gick och lade mig en timme. Resultatet ser ni här nedan, jordnötsflarn och apelsinmuffins. Har inte smakat, kan inte ens minnas när jag åt en kaka sist. Men det är ett av mina mål med att bli frisk, att faktiskt kunna njuta av en kaka igen. Att våga smaka, om så bara en lite bit. Min friska del protesterar nu, herregud det är ju bara att ta en tugga och svälja, men nej, det går inte...

Nej, nu får det räcka för idag, hästarna vill ha kvällsmat, och min sallad ska göras. Ska ta kort på den så ska ni få se vilken enorm sallad jag äter varje kväll. Men det är så gott!

Godmorgon

Skickar en tanke till läkaren på Capio som skrev ut sömntabletter till mig, första natten på länge utan ångest, mardrömmar och svettningar!
Har en jobbig dag framför mig, men samtidigt innebär det en utmaning för mig själv... Efter frukost ska ja och mamma först åka till stranden med hundarna, så jag får min promenad idag med! Därefter har vi planerat en shoppingtur i Ängelholm, vilket ju borde vara trevligt... Men i stan känner alla alla, och jag hatar när folk kommer fram och pratar och man ser medlidandet i deras ögon. Det är så fruktansvärt jobbigt och jag vill bara springa och gömma mig. Uppe på allt är det dessutom lördag idag, så då brukar det vara mycket folk som är ute och handlar.  Jaja, på något sätt ska det gå.

För övrigt är jag inte mycket piggare idag, så ont överallt. Kan inte fatta att det bara var ett par månader sedan jag satt och red 10 hästar om dagen utan vidare. Det är ju det jag vill, att orka, att få vara stark. Om ni funderar på att svälta er, tro mig det är inte värt det. Ni skadar er för livet, jag har redan förlorat tolv år av mitt och frågan är om min kropp någonsin kommer hämta sig igen.

Snabbuppdatering

Redo för en shoppingtur

Läkarbesöket gick bra, remiss är skickad till Ätstörningscentrat i Lund. Blev sjukskriven fram till den 25 november, och fick sömntabletter utskrivet. Har haft attarax innan, men dom hjälper inte, vaknar i princip varje natt med ångest och hela jag badar i svett. Hoppas att dessa tabletterna kan hjälpa bättre. Det enda han inte kunde göra något åt var min mage, antagligen strejkar den för att jag inte mår bra, den har nått sin gräns liksom....

Lyckades få i mig lite lunch också, men långt ifrån tillräckligt... Blev lite lättyoghurt med hallon och några mandlar. Har fått i mig en skumtomte också, sjukt gott=) Ikväll blir det min standard sallad (sjukt stor sallad med paprika, tomat, gurka, svamp och rödlök), räkor och en och en halv smörgås med lätta. Ett par glas vin lära också slinka ner=) Det e ju ändå fredag!

Ångesten har inte varit så farlig idag som jag trott, någonstans så fattar jag att jag inte kan träna ihjäl mig när hjärtat slår fortare bara av att jag går tio meter. Har istället hållt mig sysselsatt med att städa, baka bröd och ikväll åkte jag och mamma och shoppade mat och en jättefin kandelaber till badrummet! Bara det har tagit musten av mig, så nu sitter jag och vilar lite inna det är dags att hoppa in i duschen, ge hästarna mat, och fixa mat till mig!

Ha en bra fredag=)

Kämpa!

Det börjar så sakta gå upp för mig vilken kamp detta kommer bli. Har utkämpat väldigt många bara under förmiddagen, gått segrande ur några och förlorat några.
Imorse ville min sämre hälft (anorexin) inte ens stiga upp ur sängen, hade varit mycket bättre att sova bort dagen för att slippa äta och tänka. Den kampen vann jag! Hästarna kallade och ville komma ut, och även om det tog tid så klarade jag av mockningen och dom andra morgonsysslorna i stallet.
Nu kom nästa kamp, jag var trött och hungrig. Äta eller sova? Jag vann igen, det blev frukost. Gjorde iordning min vanliga frukostmacka (en stor macka med lätta, kalkon, tomat och gurka), några skivor tomat och gurka extra sidan om, samt kaffe till det. Ny kamp, skulle jag äta hela mackan? Här förlorade jag, smusslade undan en fjärdedel.

Efter frukost låg en hel dag framför mig, what to do? Har lovat mig själv dyrt och heligt att motionscykeln inte är ett alternativ, inte ens lite... Och med tanke på mitt tillstånd vet jag innerst inne att jag inte borde göra annat än vila. Här kom nästa förlust för dagen, så fort mamma åkt till jobb tog jag bilen och körde till skogen med min schäfer. Blev en 45 minuters promenad som inte alls var speciellt behaglig. Hjärtat slog för fort och benen värkte. Men bättre det än att sitta på cykeln iallafall.

Nu har jag satt ett bröd på jäsning, och krypit upp med en kopp te i min favoritfåtölj=) I eftermiddag ska jag till vårdcentralen för att diskutera remissen från psykakuten, och hur vi ska gå vidare. Känns läskigt, vill absolut bli inlagd, men kanske är det det som krävs för att jag ska ha en chans att bli frisk.

Älskade hund=)

Akuten, en vändning?

Tänkt jag skulle börja blogga om min sjukdom länge, men inte vågat. Kommer vara anonym, då jag inte vill dela med mig av detta till mina närmaste ännu. Detta är inte en proana blogg, utan jag vill skriva av mig under tiden mina steg leder mig mot ett friskare liv. Jag orkar inte med min sjukdom längre!

Är nyligen hemkommen från akuten, mamma körde in mig imorse då jag knappt orkade gå. Svimfärdig och fruktansvärt ont i mina  knän.  En akut remiss är skickad till Lund, tappar jag mer innan allt är klart med den är det tvångsinläggning som gäller. Egentligen ville dom hålla kvar mig idag, men dom insåg att det antagligen hade blivit ännu värre då när jag inte får äta min egna mat utan professionell stöttning. Just nu känner jag mig lättad, orkar inte kämpa längre, vill bli frisk!  

Den sista tiden har mitt liv bestått utav ridning, långa promenader och timmar på min älskade motionscykel. Det låter kanske inte så farligt, om man inte haft ett alldeles för lågt bmi, haft en mage som helt kollapsat och en kropp som värker för varje steg jag tar. Igår bröt jag ihop, ringde och pratade med en kompis som genomlidit nästan samma helvete. Hon kommer ner från Stockholm nästa vecka!! Erkände även för mamma vad jag pysslar med när hon inte är hemma, och om hur jag egentligen mår. Resultatet blev ju dagens akutbesök, dock med mina protester. Nu känns det ändå skönt, jag ska klara detta på något sätt!