Tänkt jag skulle börja blogga om min sjukdom länge, men inte vågat. Kommer vara anonym, då jag inte vill dela med mig av detta till mina närmaste ännu. Detta är inte en proana blogg, utan jag vill skriva av mig under tiden mina steg leder mig mot ett friskare liv. Jag orkar inte med min sjukdom längre!
Är nyligen hemkommen från akuten, mamma körde in mig imorse
då jag knappt orkade gå. Svimfärdig och fruktansvärt ont i mina knän.
En akut remiss är skickad till Lund, tappar jag mer innan allt är klart
med den är det tvångsinläggning som gäller. Egentligen ville dom hålla kvar mig
idag, men dom insåg att det antagligen hade blivit ännu värre då när jag inte
får äta min egna mat utan professionell stöttning. Just nu känner jag mig
lättad, orkar inte kämpa längre, vill bli frisk!
Den sista tiden har mitt liv bestått utav ridning, långa promenader och timmar på min älskade motionscykel. Det låter kanske inte så farligt, om man inte haft ett alldeles för lågt bmi, haft en mage som helt kollapsat och en kropp som värker för varje steg jag tar. Igår bröt jag ihop, ringde och pratade med en kompis som genomlidit nästan samma helvete. Hon kommer ner från Stockholm nästa vecka!! Erkände även för mamma vad jag pysslar med när hon inte är hemma, och om hur jag egentligen mår. Resultatet blev ju dagens akutbesök, dock med mina protester. Nu känns det ändå skönt, jag ska klara detta på något sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar