Kämpa!

Det börjar så sakta gå upp för mig vilken kamp detta kommer bli. Har utkämpat väldigt många bara under förmiddagen, gått segrande ur några och förlorat några.
Imorse ville min sämre hälft (anorexin) inte ens stiga upp ur sängen, hade varit mycket bättre att sova bort dagen för att slippa äta och tänka. Den kampen vann jag! Hästarna kallade och ville komma ut, och även om det tog tid så klarade jag av mockningen och dom andra morgonsysslorna i stallet.
Nu kom nästa kamp, jag var trött och hungrig. Äta eller sova? Jag vann igen, det blev frukost. Gjorde iordning min vanliga frukostmacka (en stor macka med lätta, kalkon, tomat och gurka), några skivor tomat och gurka extra sidan om, samt kaffe till det. Ny kamp, skulle jag äta hela mackan? Här förlorade jag, smusslade undan en fjärdedel.

Efter frukost låg en hel dag framför mig, what to do? Har lovat mig själv dyrt och heligt att motionscykeln inte är ett alternativ, inte ens lite... Och med tanke på mitt tillstånd vet jag innerst inne att jag inte borde göra annat än vila. Här kom nästa förlust för dagen, så fort mamma åkt till jobb tog jag bilen och körde till skogen med min schäfer. Blev en 45 minuters promenad som inte alls var speciellt behaglig. Hjärtat slog för fort och benen värkte. Men bättre det än att sitta på cykeln iallafall.

Nu har jag satt ett bröd på jäsning, och krypit upp med en kopp te i min favoritfåtölj=) I eftermiddag ska jag till vårdcentralen för att diskutera remissen från psykakuten, och hur vi ska gå vidare. Känns läskigt, vill absolut bli inlagd, men kanske är det det som krävs för att jag ska ha en chans att bli frisk.

Älskade hund=)