Skickar en tanke till läkaren på Capio som skrev ut sömntabletter till mig, första natten på länge utan ångest, mardrömmar och svettningar!
Har en jobbig dag framför mig, men samtidigt innebär det en utmaning för mig själv... Efter frukost ska ja och mamma först åka till stranden med hundarna, så jag får min promenad idag med! Därefter har vi planerat en shoppingtur i Ängelholm, vilket ju borde vara trevligt... Men i stan känner alla alla, och jag hatar när folk kommer fram och pratar och man ser medlidandet i deras ögon. Det är så fruktansvärt jobbigt och jag vill bara springa och gömma mig. Uppe på allt är det dessutom lördag idag, så då brukar det vara mycket folk som är ute och handlar. Jaja, på något sätt ska det gå.
För övrigt är jag inte mycket piggare idag, så ont överallt. Kan inte fatta att det bara var ett par månader sedan jag satt och red 10 hästar om dagen utan vidare. Det är ju det jag vill, att orka, att få vara stark. Om ni funderar på att svälta er, tro mig det är inte värt det. Ni skadar er för livet, jag har redan förlorat tolv år av mitt och frågan är om min kropp någonsin kommer hämta sig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar