Varför?

Varför gör jag så här mot mig själv?
Dagen har resulterat i att jag går runt i ett svimfärdigt töcken, och är alldeles skakig kroppen.

Det började väl okej med en nästan timmeslång promenad på stranden, gick inte så fort, men det kändes okej i kroppen. Kan bero på smärttabletten jag tog innan vi åkte, men hellre det än att ha ont.
Efteråt var jag helt slut, men jag hade ju lovat mamma att vi skulle gå på stan och köpa presenter och titta lite, bara att bita ihop. Var inte så farligt som jag befarat, inte mycket folk ute som jag känner, iallafall inte vad jag kunde se när jag gick med blicken i marken för det mesta. Fick köpt det vi skulle, och tog en god kopp kaffe på Piece of Cake! Hittade faktiskt en snygg festtröja som, trots att den är lite genomskinlig, döljer alla benen ganska bra.

Behövs ett linne under, men visst va den snygg?

This is me, then...

När vi kom hem var klockan nästan två och dags för lunch. La upp samma mängd yoghurt och hallon som igår, plus lite musli motsvarande mandlarna jag hade till igår. Tyckte inte det borde vara några problem, hade ju trots allt hållt igång hela dagen och var hungrig.Halvvägs började hjärnan spöka med mig, och hälften av det som var kvar åkte i soptunnan. Varför??????? Hur korkad får man bli? Nu fick jag dessutom den briljanta iden att jag skulle rida, bara lite, typ skritta en runda. Mamma såg skeptiskt på mig, men jag lovade att jag orkade. Efter en kvart gav jag upp, hade provat trava och galoppera lite, men var alldeles skakig i hela kroppen. Gråtfärdig hoppade jag av och gick in. Det gör så ont i mig att jag plågar mig själv till den gränsen att jag inte klarar av att rida ens lite, jag som egentligen skulle varit och tävlat igår, jag som för bara två veckor sedan äntligen  lyckades sätta första  nollan på Bonne i 1.20. Varför?????

Tror ni sen att jag satte mig och vilade? Nejdå, nu ska det bakas. INte så jätteansträngande, och jag älskar att baka, men min kropp hade nog hellre sett att jag gick och lade mig en timme. Resultatet ser ni här nedan, jordnötsflarn och apelsinmuffins. Har inte smakat, kan inte ens minnas när jag åt en kaka sist. Men det är ett av mina mål med att bli frisk, att faktiskt kunna njuta av en kaka igen. Att våga smaka, om så bara en lite bit. Min friska del protesterar nu, herregud det är ju bara att ta en tugga och svälja, men nej, det går inte...

Nej, nu får det räcka för idag, hästarna vill ha kvällsmat, och min sallad ska göras. Ska ta kort på den så ska ni få se vilken enorm sallad jag äter varje kväll. Men det är så gott!