Innan var jag smått godisberoende, då i form av skumgodis som typ tomtar nappar bananer sockerbitar. Ja allt som var i form av skum. Sedan jag kom hit och började äta MAT, riktig mat, tillräckligt med mat, så har detta sug i princip försvunnit. Har fått en helt annan syn på hur viktigt det är att få i sig av alla kostcirkelns delar genom att äta rätt och i lagom mängd. Nu behöver jag inte ett stort lass med grönsaker, utan jag känner mig mätt och belåten efter en lagom portion mat. Energin börjar komma tillbaka mer och mer. Kan nästan känna hur det spritter i hela kroppen. Hjärnan börjar också komma ifatt, innan kunde jag inte koncentrera mig för fem öre. Att prata med någon var meningslöst, för jag tog inte in det andra sa. Hjärnan hängde helt enkelt inte med, allt var som ett brus. Varför har jag inte provat detta tidigare? Varför har jag gått runt med denna helvetessjukdom i 14 år?
Fick en uppgift av min ansvarige skötare att skriva ner vad som varit positivt och negativt med sjukdomen. Listan med negativa saker blev snabbt lång, men att skriva vad som varit positivt var betydligt svårare. En sak är dock att få känna sig liten, inte vara stark, inte behöva ta ansvar. Det är annars något som präglat hela mitt liv. Jag har alltid velat visa mig stark, alltid velat vara duktig. Vet att detta är något som många anorektiker också kännt, jag är inte unik där.
Fick en fråga igår hur jag kunde ha så lätt för att äta, varför jag vågade utmana mig själv i så mycket större utsträckning än de flesta andra här. Svaret på det är bara FÖR ATT JAG VILL! JAg vill upp, jag vill bli frisk, jag vill leva!
Och vet ni, jag tog den där extramackan igår. Det malde i huvudet hela dagen, ska jag våga? Efteråt kändes det bara bra, jag klarade det, det var tillomed gott med en extramacka. Kanske blir en ikväll med=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar