Är så mycket piggare och gladare nu jämfört med hur jag var innan. Tänk vad lite mat kan göra. Låter som att allt skulle vara bra nu, men jag fightas hela tiden mot den där dumma sjuka sidan. Mot hon som säger åt mig att det är inte okej att äta såhär mycket, det är inte okej att känna sådan här mättnadskänsla. Alla säger att det blir bättre, kroppen och magen kommer anpassa sig. Men fy fan vad jobbigt det är. Att äta utan att känna hunger, mat som inte får plats i magen. Men jag tvingar i mig det, tvingar i mig den extra mackan på kvällen oxå fast jag inte måste. Ju fortare jag går upp, desto lättare blir det. Inbillar mig och hoppas det iallafall.
Tydligen finns alternativet att välja lussekatt istället för macka ikväll. Vet inte hur jag ska göra, känns som att det blir för mycket på en gång. Känns som jag kanske inte är riktigt mogen för det. Hade känts mer ok om vi fick en lussekatt till mellis istället. Åh, vad jobbigt. Är jag ens sugen på lussekatt, är det sjukdomen som säger att jag inte är det? Får nog ta mig en ordentlig funderare på detta. Middagsgröten står mig fortfarande upp i halsen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar