Utskrivning...

Hade läkarsamtal igår, och fick beskedet att jag inte skulle få NÅGON permission i helgen. Alltså varken natt eller dagpermission. Anledning: Att jag inte gått upp tillräckligt denna veckan. Jag var fly förbannad. För det första gick jag upp 1,5 kilo förra veckan, vilket är betydligt MER än vad som krävs. För det andra har jag faktiskt ett Bmi över 16, vilket ger mig rätt till helgpermissioner. Försökte resonera, men det var som att prata med en vägg. Alltså tog jag beslutet att skriva ut mig, helt ärligt så kändes det som om dom väntade sig det. Som om dom behöver min plats till någon annan. Kanske e det också så... Hur som helst blir det min egna kamp mot sjukdomen hädanefter. Och jag har gett mig fanken på att det ska gå. Inget mer fusk. Ingen mer tvångsträning. Får inte tappa ett enda gram, då får jag nämligen ingen plats på dagvården. Så det gäller att hålla i detta, även när jag är i Norge. Och jag tror på mig själv, jag tror verkligen att jag har motivationen och styrkan som krävs. Har pratat med ganska många om mitt beslut, både med medpatienter och personal. Och har fått höra att om det är någon som kommer klara det, så är det du. Och ja, det ska gå. 

Idag har det dessutom kommit två nya här, och dom skrämmer mig. Dels för hur utmärglade dom är, och dels för att deras ångest smittar av sig på alla andra. Jag har hållt mig undan nästan hela dagen, vill inte dra på mig andras ångest just nu. Fokuserar på mig själv, på det positiva som kommer framöver!

Puss